Viktigheter.

Ytterligare en termin är slut. Imorgon börjar den näst sista. Som vanligt bara flyger tiden förbi och som vanligt inför en kursstart tror jag att just denna kurs kommer innebära en långsam och smärtsam död för mig. Hoppas jag får klarhet i huruvida det ligger någon sanning i detta eller inte under morgondagens introduktion.

Just nu pågår en turnering i Fifa och hockeyspel (sånt stort med långa spakar och grejer som man ska skruva och trycka på) men jag deltar icke. Sitter istället i köket och funderar över livet. Förra veckan klarade jag av två träningspass, vilket inte är mycket men definitivt mer än inga alls. Inför kommande vecka har jag redan bokat in mig på två skivstångspass och ett spinningpass. Torsdagens morgonspinningpass är så gott som oemotståndligt för mig. Dels för att det faktiskt är skönt att stiga upp i svinottan för att göra nåt så simpelt som att träna, jag har inget emot att gå upp tidigt bara jag slipper använda hjärnan liksom. En annan lockande faktor är att instruktören har en ljuvlig radiostämma som passar perfekt att vakna långsamt till och efter varje pass berättar han om viktiga händelser för just dagens datum. Sist handlade det om hattmalar (tror jag, var väl kanske inte riktigt tillräckligt vaken för att lyssna med hela öronen).

Den här veckan har jag inte haft nolltolerans mot sötsaker men jag tycker att jag har klarat mig rätt bra ändå. Åt lite glass i tisdags (inte jättegott faktiskt), drack en 33 cl pepsi max i fredags (inte alls gott faktiskt) samt fikade hos svärmor och svärfar igår. Det var den svåraste prövningen, eftersom kakorna var gudomliga. Jag åt...fyra...tror jag.... Jajajaja. Whatever. Jag är nöjd med min egen insats och det är ju verkligen huvudsaken. Det absolut viktigaste i detta är hur som haver att jag ger fan i läsken och det målet känns snubblande när nu när jag inte ens njöt av min lilla pepsi max-utsvävning.

Över och ut.

Nyttigt.

Förra veckan och den här dagen har inte varit bra på nåt sätt. Jag har känt mig oinspirerad HELA tiden, vilket har lett till att i stort sett all min lediga tid har gått åt till att göra ingenting...typ stirra omotiverat in i tv:n eller datorn. Hurra. Men jag läste nånstans att man inte får se det som nåt misslyckande, för då blir det bara ännu svårare att komma igång igen. Så nu ska jag fokusera på vad jag faktiskt gjort under veckan som gått, vilket är följande:

• Varit och hämtat ett stycke bil som vi fått till skänks av mina morföräldrar
• Skrivit klart ett stycke uppsats
• Lagat världens godaste fläskkotletter
• Träffat J och J över ett par öl en sen kväll
• Långpromenerat med K
• Druckit te hos L
• Jobbat (fyra timmar idag, inte mycket, men ändå)

Det är väl det hela...typ och allt detta skulle jag väl egentligen hunnit med på typ en dag, förutom kanske bilhämtningen. Men nu var det ju inte så jag skulle tänka. En sak till som är värd att nämnas är att jag fortfarande lever mitt hälsosamma liv och att det idag har varit den tyngsta dagen hittills. Sötsuget efter lunchen dämpade jag med en banan och utöver det är det liksom vatten för hela slanten. Kul. Jaja. Nu ska jag göra lite nytta, tänkte jag, efter x antal timmar av slöande. 

På skräpfronten intet nytt....

Jag klarar mig. Utan socker. Klarar mig. Utan socker.

Men det är fan knappt alltså. Igår när K tog en bulle till kaffet tog jag ett äpple. Gott. Tänker mig dock att suget borde gå att bekämpa genom att laga god mat. Tråkigt för mig då att jag är värdelös på att laga god mat.... Ska mot alla odds ge mig på fläskkotletter till kvällen. Kan inte bli annat än intressant.

Oinspirerad...eller?

Mitt bästa uttryck just nu är oinspirerad. Det går att tillämpa på vilket område som helst, naturligtvis, men i mitt fall tillämpas det oftast på hushållsområdet. I helgen har jag känt mig oinspirerad inför att vika tvätten och gå ut med soporna. I förrgår kände jag mig oinspirerad inför att diska. Igår fick jag dock ett inspirationsryck, vilket jag snabbt förstod att jag behövde ta vara på, alltså städade jag lägenheten, lagade mat och plockade undan julen. Maten blev dock ett brutalt misslyckande. Trodde i mitt stilla sinne att maten automatiskt skulle bli god om den tillagades i K:s nya järngryta, för den blir ju himla god när K lagar däri. Har alltså blivit överbevisad, förstår inte hur jag kunde välja att bortse från den lilla detaljen att K är kock och jag snarare en som anser att uppvärmning av korvärtsoppa kan kallas matlagning. Jajajajaja. Till saken hör dock att jag, när jag vaknade för en och en halv timme sedan återigen kände mig oinspirerad. Denna gången till att gå upp ur sängen. Dessvärre var jag tvungen att tvätta. Satan.

Förresten är jag inne på dag fem i min avgiftning nu. Ja. Ni läste rätt. Avgiftning. Jag håller på att avgifta mig själv från socker och sötsug. Det har väl gått ganska bra, antar jag. Fast jag har fuskat liiiiiite, med bland annat russin och vindruvor men också med ett par bitar blockchoklad (som ju egentligen, under andra omständigheter, är svinäckligt...) och med ett par menar jag faktiskt enbart två den här gången. Är la ganska duktig ändå. Måste bara genomlida helgen på något sätt också. I den där flingreklamen säger de väl något i stil med att det tar fjorton dagar att skapa en god vana och då tänker jag mig att det kan ta ungefär lika lång tid att bryta en dålig, i alla fall om det handlar om något så simpelt som att sluta trycka i sig socker och snacks. I can do it!

En tävling?

Jag fixade det! Mitt livs första spinningpass. Men jag måste säga att det kändes som om jag hade tagit mig vatten över huvudet när klockan ringde i morse. Meeeeeen. Jag fixade det och jag vilade inte en enda gång och uppnådde således disktraseeffekten, utan att vare sig svimma eller kräkas. Braaa! Nu känner jag mig stolt över mig själv!

Jag har förresten funderat på det där med att känna sig nöjd med vad man presterat och med den man är. Jag är en sån person som gärna vill vara bäst på det jag tar mig för. Det är konstigt, för innerst inne vet jag att det är omöjligt men så länge jag kan hitta någon annan som är bättre (bland vänner och bekanta, eller familj och släkt) känner jag mig dålig. Många gånger har jag känslan av att jag är dålig på precis allt och det är ganska ansträngande att gå omkring och tänka så. Och dessutom...hur kan jag påstå att jag är dålig på allt när jag lyckats med så mycket? Vore jag så dålig som jag många gånger intalar mig kunde jag väl knappast ens ha flyttat hemifrån och än mindre vara inne på sista året på min utbildning. Herregud. Jag tävlar inte mot någon annan än mig själv! Sen är det självklart tråkigt när man själv tycker att man är lite bra på något, att aldrig få höra det från någon annan men egentligen är det väl precis detta bekräftelsebehov man behöver göra sig av med. Om jag nu har kommit till insikten att jag inte är dålig på allt, då måste det ju också finnas saker jag är hyfsat bra på. Heja mig!

I år ska jag försöka vara snällare. Framförallt mot mig själv, men också mot mina nära och kära.

Kära gamla svett.

Det här med träning är ju intressant. Eller? Jag har nu tränat mitt andra pass för året, efter att ha haft ett alldeles för långt uppehåll. Det sämsta med detta är att jag betalar på autogiro, vilket borde betyda att jag har betalat cirka 600 spänn för något jag inte använt, om vi räknar med att jag inte har tränat på tre månader. Interesting.

Idag var jag i alla fall där och jag kan rapportera att svettnivån var lika hög som vanligt. Det räcker egentligen med att jag ser lokalen för att svetten ska börja rinna från alla möjliga ställen, ställen jag knappt ens trodde kunde utsöndra svett. Det intressanta i detta är dock att mina fötter allt som oftast är helt torra efter ett pass. Jag får väl igen den utsöndringen i ansiktet istället och vad jag tycker om det låter jag vara osagt. Fast det är väl rätt uppenbart.

Det bästa med att ha haft ett så pass långt uppehåll är emellertid att det inte krävs mycket för att träningsvärken från helvetet ska hemsöka min kropp. Jag älskar att ha träningsvärk! Det ska ju för sjutton kännas att man har piskat sig själv. Älskar också känslan av att kroppen inte kan bära en efter ett träningspass. Dock är ju just dessa två effekter något som avtar ju mer jag tränar... Måste försöka variera mig och måste framför allt lära mig att gilla konditionsträning. Starting imorgon bittida med spinning...klockan sju. Kommer självklart uppdatera och ge all information om diverse svimningsattacker osv.

Väl mött.

Gott nytt.

Jaha. Det är nytt år. Igen. Jag var motiverad för en nystart (igen) under några timmar igår men nu tror jag att jag har tagit ett steg tillbaka igen. Kan kanske bero på att jag fortfarande har tre och en halv sida kvar att skriva på uppsatsen från helvetet (och att jag på dessa sidor ska lyckas trycka in sisådär tio referenser, är så jag vill gråta bara jag tänker på det och då brukar jag ändå tycka att det är ROLIGT att skriva uppsatser).

Hur som haver har jag funderat på om jag ska ha en inriktning på den här bloggen... och det tror jag att jag kanske ska, för då känner jag mig nog mer inspirerad att skriva. Vi får se hur det blir med den saken.