Biblioteksplugg.

Möjliga händelser som kan bringa en ur koncentrationen på ett bibliotek:

1. Man blir sjukligt sugen på att vissla (trots att man varit på en förskola och haft flera timmar på sig att skrika och hoppa och, ja, vissla). Vad göra?

2. Man bara MÅSTE surfa på the internet istället för att läsa den eftertraktade kurslitteraturen

3. Vanligt vatten och ett sketet äpple blir så fruktansvärt gott att man inte kan tänka på annat än att möla i sig hela härligheten redan innan man satt sig ner

Utöver detta finns ju naturligtvis det gamla vanliga: folk utanför fönstret (och innanför), folk som pratar (speciellt i mobiltelefon), folk som sitter så nära att man kan räkna deras nackhår. Med mera, med mera.

Nu ska jag plugga!

Som förbytt.

När jag började den här dagen och insåg hur stressad jag är tänkte jag så smått på att jag kanske skulle försöka börja med att utvärdera mina dagar innan jag somnar på kvällen. Typ ha ett sött litet anteckningsblock där jag skriver ner sånt jag är tacksam över, sånt som gjort mig glad eller intresserad, nåt bra jag åstadkommit under dagen.

Needless to say...planerna gick i stöpet så fort jag kom iväg till universitetet och möttes av en totalt oförstående lärare som vägrar tala klarspråk och som hör mina argument men inte lyssnar på dem. Nu överväger jag istället att köpa ett svart anteckningsblock där jag kan skriva in vad som stört mig mest under dagen, vem som förtjänar århundradets käftsmäll (mental naturligtvis) och hur jag ska gå tillväga för att hämnas. Under dagen dök idén om att istället för att underteckna närvarolistan (som cirkulerar trots att tillfällena inte är obligatoriska eller examinerande) med sitt eget namn skriva Musse Pigg, grupp Ö, eller något annat kreativt. Är dock tveksam till vad jag skulle vinna på detta.

Jaja. Om man skulle gå och översiktsläsa nitton böcker på en timme kanske?

Utled.

En kan ju bli utbränd för mindre alltså....

Jag blir galen på de lärare som lägger upp så fullspäckade kurser att det inte ens finns tid över till att tänka mellan varven. Och då är väl egentligen själva tanken att vi studenter ska tänka själva. Nåväl, som det är nu finns det inget som helst utrymme för detta och jag får nu leva med att tänka någon annans tankar. Imorgon ska vi ha någon slags workshop och den lärare som är ansvarig för denna har sänt ut information där hon berättar om hur VIKTIG denna workshop är. Ja. Okej. Säkert svinviktig, men jag får ju inte ut något av den när det inte finns tid till förberedelse eller eftertanke. TACK SÅ HEMSKT MYCKET. Upprörd? Jag? Näääääeeee hur kan ni tro det...?

Lyx.

Ikväll händer äntligen det jag längtat efter så länge, lyxfällan tar sig vatten över huvudet! Hela veckan har man alltså fått se små skymtar av hur kontraktet rivs för tidigt och om detta nu inte stämmer kommer jag bli mycket besviken! Vad är tv till för om inte att hänga ut folk som är oförmögna att ta hand om sig själva?

It's alive...

Jag bloggar tydligen inte längre. Får väl skylla på att jag är upptagen med att leva (läs: jobba och plugga). Nu har jag övergått till pluggandet igen, efter en hel månads arbete. Första dagen kändes som en mardröm men nu börjar det ordna upp sig, eller som jag sa till min arbetsgrupp igår; nu känner jag livet komma tillbaka till mig. Alldeles strax ska jag cykla iväg till bibblan i hopp om att kunna sitta där och läsa, läsa, läsa. Förhoppningsvis blir det också en intressant läsning.

JUST DET! Jag har ju haft världens bästa helg! I lördags åkte jag, mamma, pappa och mina syskon med familjer till Astrid Lindgrens värld där det hölls en höstmarknad. Jag fick alltså leka med mina fina syskonbarn en hel dag! Syskonbarn kan vara något av det bästa som finns, speciellt om de (som mina) är världens bästa!

I söndags var vi på middag hos K:s farmor och farfar, vilket inte heller var fy skam! God mat och mysigt!

Idolet.

Jag har nu tittat på Idol istället för att plugga. Allt är med andra ord som vanligt.

Varför har Idol en sån enorm dragningskraft på mig? Det stör mig att juryn varje vecka sitter och gnäller på låtvalen. HALLÅ?! Det kan de väl fatta själva att man inte kan släppa lös ett gäng ystra femtonåringar och förvänta sig att de ska välja "rätt" låt... Istället för alla elaksheter kunde de väl stötta deltagarna lite. Har aldrig tidigare stört mig på att juryn är elaka, men i år då fan ingen är över tjugo, kan jag tycka att de kunde hjälpa till lite istället för att sitta och tjura.

Alla dessa böcker...

Förra onsdagen var jag så trött att jag glömde bort att det var True blood på teven. Då var jag alltså brutalt trött, annars missar man väl knappast möjligheten att se Alexander Skarsgård spritt språngande...så att säga. Hur som helst tackade jag gudarna (eller dylikt) att Svtplay finns när jag igår kom på att jag faktiskt missat förra veckans avsnitt. Jag drog ett dubbelavsnitt och ordningen är numera återställd. Pjuh.

Annars känner jag för att gnälla lite på universitetet dagen till ära, eftersom jag precis är hemkommen från ett VFU-seminarium. Gnället handlar som vanligt om allt detta förbaskade refererande till relevant litteratur. Relevant litteratur som denna gång endast kunde betraktas som relevant om den fanns med på en lista. Missförstå mig nu rätt, jag ser inget fel i att referera egentligen MEN jag tycker det är bra om läraren som sitter och tvingar ur en referenser själv också har läst litteraturen och begriper vad man pratar om. Bara en tanke.

Ytterligare ett störningsmoment är bibliotekets skeva tidsuppfattning... Jag fjärrlånade alltså en bok i lördags (eller alltså beställde jag den från linköpings stadsbibliotek) och fick då ett meddelande som löd:
Du kan förväntas höra från oss inom 1-2 arbetsdagar. Jaha. Idag är det visst torsdag. Jag undrar om biblioteket hade stängt måndag och tisdag, för inte sjutton har jag hört något.

Very important person...

Jag lever numera efter devisen att det är fullt tillräckligt att göra en viktig/bra sak om dagen, mer än så tycks jag inte ha ork till. Dagens viktiga sak var ett telefonsamtal, vilket ledde till en inbokad intervju för att få komma med i vikariebanken. Fast egentligen känns det ju som att hela dagarna är fyllda av bra och viktiga händelser och samtal nu när jag jobbar heltid på en förskola. På tal om viktiga saker borde jag förresten äta...

Galenskaper.

Jag håller på att bli tokig. Anledningen stavas undersöknings-pm. För den oinvigde innebär det att jag just nu sitter och knåpar på en HALV uppsats, alltså en planering till en undersökning som jag aldrig(?) kommer att genomföra. Till skillnad mot hur det brukar vara är jag faktiskt riktigt intresserad den här gången och därför stör det mig att jag inte kan lägga ner så mycket tid som jag verkligen skulle vilja på detta. Ju mer jag gräver i det desto djupare vill jag komma. OBSERVERA! Detta är MYCKET ovanligt när det gäller mig. Jag brukar oftast se alla former av undersökande uppgifter som en enda stor börda som jag får sitta och ordbajsa mig igenom men den här gången är jag genuint intresserad och hinner alltså inte skriva mer än de åtta nödvändiga sidorna. GAAAAH!

Är bäst.

Som sagt, det går bra nu. Jag har lyckats knappa ihop fyra sidor (av åtta) på mitt undersöknings-pm och jag känner dessutom att det faktiskt är roligt att skriva. Oooooooch....i förmiddags fick jag ett samtal där jag blev erbjuden att jobba heltid på en förskola i oktober. Herregud, jag blev helt skakis men....jag tackade slutligen ja. Klart jag pallar att plugga och jobba samtidigt. Jag kan ju för i jösse namn allt!

Sol, rök och kaffe...

Öppnade båda balkongdörrarna för att få ett härligt genomdrag av frisk sensommar(!)luft. Vad fick jag? Ett mindre fräscht genomdrag av cigarettrök. Jag måste börja planera en hämndaktion... Tänk...Vad har månne jag för dålig vana som jag kan förpesta mina grannar med? Min sämsta sida är nog att jag är slarvig...men det skulle ju kännas lite konstigt att gå in till grannen och typ...ge fan i att diska. Näe, måste tänka ut något bättre. Förslag mottages gärna, men inget alltför uppenbart såsom gamla räkskal i brevlådan liksom...

För övrigt? Tjaaaa....jag har de senaste veckorna börjat dricka mängder med kaffe, utan att egentligen veta varför. Det fina i kråksången är att jag då har något vettigt att skylla på nästa gång magkatarren slår till. Utöver detta kan jag nu även titulera mig mogen och ansvarstagande (mina egna ord, jag har dessvärre inte hört dem från någon annan) då jag numera alltid tackar ja till jobb. Förr om åren skulle nog chefen ha svimmat om jag plötsligt bestämde mig för att tacka ja men nu är jag alltså en ja-sägare. Känns inte alls dumt.

Topp.

Alltså. Jag är så nöjd med tillvaron just nu. Till att börja med har jag fått vikariera på en förskola, två gånger, ett framsteg rent karriärmässigt. Ovanpå detta tyckte min kursansvarige att min idé till den undersökning jag ska planera men inte genomföra under kursen var bra och intressant. Detta betyder då alltså att jag med största sannolikhet kommer vara förmögen att kläcka ur mig en bra idé även till C-uppsatsen. Vad mer? Häromveckan dök jag ner i ett hav av trattkantareller, jag som alltid varit så dålig på att hitta svamp. Kan alltså numera titulera mig svampexpert, eller känns det lite overkill? Har också kommit fram till att min nuvarande frisyr är den bästa, kanske främst för att man ser ut att ha rymt från mentalsjukhuset när man vaknar på morgonen. Vissa dagar ser jag också ut så hela dagen, vilket inte alls känns helt oävet.

Intervallträning forts.

Visste ni förresten att om man börjar skriva in frasen "tråkigt med intervallträning" på google kommer förslaget "tråkigt med barn" upp och om man skriver in frasen "tycker inte om intervallträning" ges förslaget "tycker inte om barn". Vad har nu barnen gjort för ont?

LYSSNA!

ALDRIG MER INTERVALLTRÄNING! Det finns en anledning till att den där förbenade gamla stafettleken som man alltid fick köra på gympan heter idioten. Det är för att den är till för IDIOTER. Jag har ALDRIG tyckt att intervallträning varit kul (säkert för att det är så jobbigt) så varför anmälde jag mig ens till passet? Måste man tycka att intervallträning är kul/bra träning? Det ska jag fan googla.

För övrigt...varför blev inte jag en sån där människa som tycker det är kul eller befriande med konditionsträning och då framförallt löpning? VARFÖR? För mig är det inte det minsta kul eller befriande för jag blir bara yr och får ont i magen. Antar att det bör genomföras när man känner sig helt hundra men det har jag fan inte gjort på flera år, känns det som.

VIKTIGT!!!!

Efter dagens andra (något mer händelserika) halva står följande punkter på bloggagendan:
1. Svett (som vanligt eller?)
2. Rumpskakande
3. Cykling (nej, inte kyckling med talfel, CYKLING)
4. Tv

I tur och ordning. Idag på afropasset, när jag som vanligt svettades mer än alla andra deltagare tillsammans, kom jag att tänka på en sak. Det fanns en kille vi brukade skratta åt (och äcklas av) när vi var små. Han svettades nämligen så mycket att han kunde forma frisyrer med sin svett. Well, who's laughing now? Inte jag i alla fall...

En annan tanke som slog mig under passet (helt otroligt att jag kan tänka och dansa SAMTIDIGT, när fick jag någon som helst simultanförmåga?) var att jag, som ändå anser mig vara ganska hygglig på rumpskakarfronten HELT har missat en sorts skakning! Det känns inte alls okej. Skaket jag pratar om skulle nog kunna benämnas som ett klubbskak, för jag kan tänka mig att det utförs flitigt på nattklubbar och speciellt på sådana som spelar R'n'B (eh...alla?). Jag skulle gärna lägga upp en demonstrationsvideo men jag KAN ju alltså inte genomföra det här skaket. Det går till på så vis att man står framåtböjd i nittio grader och sen svankar man lite och skakar på rumpan och bröstet samtidigt. En helt obegriplig rörelse som alla teenagers på passet tycktes ha helkoll på. Frågan är nu alltså om jag borde lära mig detta skak eller om jag är för gammal/icke-R'n'B.

Efter det tankeväckande passet tog jag en cykeltur för att se om jag kan slippa ta spårvagnen till praktiken (jag är nämligen av den åsikten att med en riktigt bra cykel är ingen stad för stor för att ta sig överallt med cykel...i alla fall inte den här staden). Det gick så lätt att cykla att jag för ett ögonblick funderade på om cykelförsäljaren glömt att säga att det var en cykel jag köpte. Sen blev jag dock varse om att det var en högre kraft än el som hjälpte mig framåt. Jag tror ta mig tusan aldrig att jag cyklat i medvind förut!

Och ett sista tillägg om tv. Hallå!! Ni kan ju inte låta en sån som mig vänja sig vid att få titta på talangjakter (Idol och True talent) och sen helt plötsligt bara slänga in BONDE SÖKER FRU!!!! Jag är inget fan av såna program, bara så att det är förstått här. Skulle gärna titta på Idol och True talent dygnet runt, men det är väl för mycket begärt?

Äh, nu tar jag kväll.

What to do..?

Det här med att knappt ha något schema är verkligen inte optimalt för mig, bara så att ni vet. Jag har aldrig varit typen med god framförhållning, vilket alltså leder till att jag inte KAN börja med en uppgift som ska vara inne först om typ sju veckor. Den möjligheten finns liksom inte i min hjärna. Så vad gör jag? Tjaaaaa....idag har jag....FAKTISKT förberett lite inför praktik imorgon men annars... Jag har..eh..ätit, bläddrat i NT och Veckorevyn, tittat på klipp på youtube. Nedan följer godbitarna:

Dumheter.

Idag har jag gjort något dumt (eller egentligen flera saker men vissa är så dumma att jag inte ens tänker ta upp dem här), jag avbokade alltså mitt skivstångspass av (påklistrad) rädsla för att blåsa bort i stormen. Värst hade det väl egentligen varit om min nya cykel blåste bort. Istället har jag suttit och tittat på en massa helt ovidkommande klipp på youtube och rensat ur ett par köksskåp. Det jag hittills hittat som inte längre fick bo kvar i sina respektive skåp är en microäggkopp, två tomma flaskor med nässpray och en t-shirt (?). Tråkigt tycker jag att jag inte hittade någon liten chokladkaka eller dylikt.

Klippt lite.

Svett...

Jag är glad, för det blir man faktiskt av att träna. Det trodde jag inte på för bara några år sen och jag kommer ihåg när min ständiga ursäkt på idrotten var att jag inte hade några skor. Hade någon sagt till mig då att jag några år senare skulle lägga 600 spänn på ett par fitnesskor skulle jag bara skrattat. Mitt stora träningsproblem är bara det att jag svettas. Svettas enormt mycket. Speciellt i ansiktet och på bröstet, det bara rinner. Egentligen kvittar det väl, när man t.ex. är ute och springer är det ju ingen som bryr sig om det men på pass och sånt, som idag på afron, känns det inget fräscht att det blir blöta fläckar på golvet kring mig. Det är skittråkigt att bara kunna ha svarta träningslinnen dessutom. Kanske känns som ett i-landsproblem, och det är det väl egentligen också...men vad tusan har jag gjort för att förtjäna att svettas lika mycket som fyra fullvuxna karlar? Tell me!

Mummel.

K har varit sjuk i stort sett hela veckan. Han var till och med hemma från jobbet i måndags, vilket inte vill säga lite när det gäller honom. Hur som helst var jag helt utslagen igår men har som tur är redan idag återhämtat mig och nu känns det knappt som jag varit sjuk alls. Idag drog jag därför igång med "projekt städning och rensning" och det roliga med det hela är att jag fick ett telefonsamtal från mamma när jag hade en liten paus och hon berättade att hon sorterat ut kläder som nu låg och tog plats på helt fel ställe. Vad har jag nu gjort? Nja, inte exakt samma sak men jag har INTE städat färdigt. Kan ni fatta att jag har haft hela dagen på mig och ändå inte är klar? Det är vad jag skulle vilja kalla långsamt och det stör mig nåt enormt. Varför kan inte jag vara en såndär effektiv människa som får saker och ting gjorda? Fast det måste väl finnas kaosmänniskor som endast kan arbeta under press också, antar jag...något gott måste det väl finnas med det också...Ehm...Jag är inte så lättstressad, det är ju positivt. Jag lever efter devisen att allt ordnar sig med tiden (och dessutom är jag förbaskat bra på att lägga på 78 kol extra när det verkligen behövs och det behövs typ ALLTID i mitt kaos). Vad jag ville säga med detta? Tjaaaa....att jag är duktig fast jag inte är något vidare på att organisera och planera...

Bildkavalkad.

Först och främst: K och jag har köpt nya cyklar idag, likadana cyklar. De är så fina att jag nästan dör och nu förvarar vi dem i lägenheten för att vi är så rädda om dem. Det finns funderingar på att bygga någon form av förvaring i det rum vi kallar vårt kontor.

Jag innan augustifestens avslutning.

Jag, i en annan klädsel innan augustifestens avslutning.

Hur glad blir man när man hittar fem pyttesmå dessertostar i en förpackning? Svar: överlycklig! Jag älskar alltså att köpa småförpackningar av saker. Andra smågrejer jag älskar är alltså Nettos snacksgurkor och snackspaprikor.

Det här monstret bodde tidigare på balkongen, men har nu helt och hållet tagit över vårt kök. Det är alltså en körsbärstomatsplanta. Det helt otroliga med denna är att den, under diverse oväder och andra ogynnsamma förhållanden, har gått av hela två gånger och ÄNDÅ är lika stor som Magnus Samuelsson (nåväl, nästan...).

Mitt slutna ekosystem aka basilika i en burk.

Kapad...

Något fruktansvärt har inträffat! Mitt och K:s kantarellställe har blivit KAPAT! När jag tidigare idag begav mig dit för att plundra stället såg jag en BIL precis utanför. Nu var det väl kanske inte landets bästa kapare jag hade att göra med, för jag hittade ändå ganska stora kantareller på området men bara vetskapen om att någon annan är där och tafsar på MINA kantareller gör mig smått galen. Jag vill därför tillägna kaparen världens just nu bästa hatsång. Hoppas du läser det här, kaparen, nästa gång är det jag som kapar DITT kantarellställe (fast det kanske kommer ta mig några år att först hitta dig och sen ditt kantarellställe...petitesser...). Nåväl, hatsång var det:

Tyngdlyftarn.

Är lite upprymd just nu, för jag har varit på säsongens första skivstångspass. Dessvärre var det samma skivstångspass som i våras, lite snålt kan jag tycka men jag fick förvisso återigen lyfta till Sean Banans dunderhit Skaka rumpa. Hur som helst uppnådde jag näääästan den disktraseeffekt som jag saknade efter det lilla lugna yogapasset häromsistens. Jag hade antagligen uppnått den helt om det inte hade varit så jäkla stressigt att lasta av/på stången mellan övningarna. Jag blev hela tiden tvungen att resa mig så snabbt att jag blev yr och lite svimfärdig, vilket i sin tur ledde till att jag inte kunde göra alla repetitioner för att jag blev rädd att svimma. Nåväl, nästa gång får jag vara förberedd på att det går undan.

Lyckat!

Jag lyckades utan några missöden alls och köket har jag städat, min sambo kan vara nöjd när han kommer hem. Lasagnen smakade dock inte fullt så mycket som jag hade tänkt mig, den blev nog mer av en barnfamiljsvariant men vad gör väl det? Nu har jag bara en mission kvar för kvällen och det är ett litet knäckebrödsbak som jag ska sätta igång med direkt efter True talent (som jag har längtat efter hela sommaren, han som sjöng Whiter shade of pale är bäst hittills!), wish me luck!

Lö..sa...nji.

Jag har alltså gett mig på, det för många säkert enkla, konststycket att tillaga en lasagne. Hittills har inga större katastrofer inträffat men köket ser ut som ett slagfält. Visste man inte att Gustav II Adolf dog i slaget vid Lützen 1632 kunde man alltså ha trott att det istället hade skett här, i mitt kök. Det är väl alltid lika härligt när man får chansen att briljera med sina historiekunskaper... Fortsättning på lasagnehistorien kommer senare, om jag överlever...

Gäsp?

Det fungerade att vara vig som ett standardkylskåp. Det hade till och med fungerat att vara vig som en kombinerad kyl/frys. Jag blev svettigare under cykelturen till gymet (och det är bara plant hela vägen och tar sisådär fem minuter) än vad jag blev under själva passet. Det var inte ens nödvändigt med en dusch efteråt. Nämnde jag att jag är något besviken? Ja. Det var visserligen skönt att slappna av och sträcka på sig lite men jag hade ju förväntat mig mer TRÄNING. Hur som helst, jag behöver ju aldrig mer gå dit. På torsdag dunkar jag på med ett skivstångspass istället, då VET jag att jag kommer må som en urkramad disktrasa efteråt, i alla fall om jag vågar dra på lite vikter och det gör jag ju! Kommer bli superbt!

Färdigt!

Nu är jag helt förberedd inför skolstart imorgon (d.v.s. jag har skrivit ut schema och kurshandledning och slängt ett getöga på kurslitteraturen, vilken jag för övrigt kan konstatera är lika obegriplig vid en första anblick som den alltid brukar vara, mycket betryggande). Nu är det alltså färdigsomrat för min del, ikväll ska jag dra igång med träningen igen. Jag ska på yoga, för första gången nånsin, hoppas det räcker att man är vig som ett standardkylskåp, annars kan det hända att jag får problem. Jag återkommer med resultatet senare...

Snacks och sånt.

Sista timmen innan stängning blev jag och mina kollegor underhållna av körsång. De krämade på så in i norden och jag måste säga att det var ganska behagligt. Nu har jag bara två dagar kvar på jobbet (för sommaren åtminstone) och det känns underligt. Tiden har gått extremt fort, samtidigt som det känns som jag har jobbat jätteläääääänge. Förstår inget alltså.

Idag hittade jag också (av en ren slump) äntligen produkten Wild chips på Ica. De har gjort reklam om dessa chips på tv, men jag har aldrig sett dem i affären förrän idag. Kanske letade på fel ställe, de låg nämligen i kyldisken, vid påläggen ungefär. Wild chips är i alla fall flingor av torkat kött och det var precis så gott som jag hade tänkt mig, salt och härligt! De är både ekologiska och nyckelhålsmärkta, dessutom. Kanske kan vara en ny favorit alltså!

Morgonstund har guld i mund.

Jag somnade ifrån filmen redan i första reklamavbrottet igår, det var verkligen dömt att misslyckas eftersom jag hade krupit ner i sängen, med färdigborstade tänder och allt. Tur var väl det ändå, för då kunde jag ju likt en gasell (eller?) skutta ur sängen, glad i hågen, pigg som en mört. Okej. Inte någon sanning alls i den meningen faktiskt. Dock kändes det helt okej när jag väl kom ut i den lite kyliga men ack så ljusa morgonen. Det kändes också okej efter en kopp kaffe på jobbet. Det kändes ännu mer okej när jag, efter att jag blivit serverad lunch, kröp tillbaka ner i sängen och sov en stund.

Så vad kan vi dra för slutsats av det här? Gillar jag att gå upp tidigt? Ja, lite, men helst inte flera dagar i rad och helst inte när min andra hälft får ligga kvar i flera timmar till!

Copycat!

Fråga: ska jag titta på Copycat på nian ikväll trots att jobbet börjar redan 06.00 imorgon?
Svar ja. Jag har alltså sett den en gång tidigare men om ni inte redan visste det så är inte filmer lika intressanta då de är dubbade till tyska. Hm...VAD kan detta bero på? Ikväll hoppas jag alltså innerligt att Sigourney Weaver slipper prata tyska.

Och en sak till, på tal om dubbat. Varför heter Emil i Lönneberga Michel aus Lönneberga när han är dubbad till tyska? Varför valde de att byta ut namnet Emil, men inte namnen Svensson och Lönneberga? Det är och förblir ett mysterium. Kan man månne som lärarstudent skriva ett examensarbete kring detta?

Hurtan.

Mitt gym (nej, jag är inte gymägare) är just nu under renovering. Vad betyder egentligen detta? Jo, att jag kan ha ytterligare några träningsfria dagar (som om inte två månader vore nog) men också att gymmet kommer bli oerhört fräscht och lockande att gå till. Jag tänker mig också att det kommer bli mindre svettframkallande och mycket roligare. Huruvida detta är önsketänkande eller inte har jag inte kommit underfund med riktigt än.

Hur som haver. Jag gick alltså och hetssimmade istället. Fördelar med detta:
1. Jag utnyttjar sommarsimkortet som jag hostade upp 640 riksdaler för och hittills bara har hunnit använda cirka fyra gånger. Väl investerade pengar, eller?
2. Det syns inte att man svettas som tre fullvuxna män, eftersom det ändå är blött överallt.
3. Man får inte skoskav.


Nu väntar jag bara på att norrköpings simklubb ska ringa mig för en värvning, ungdomarna var där och tränade idag och jag såg allt hur de sneglade lite avundsjukt på min teknik.

Smart tänkt.

Det är bra att reservera kurslitteratur redan innan kursen börjat. Ännu bättre blir det naturligtvis om man också hämtar ut den när den kommit in. Det kunde jag ju tänkt på tidigare förstås.

Annat spännande som hänt ikväll är att jag nyligen tryckt i mig en två år gammal dumleklubba och kan alltså härmed meddela att två år gamla dumleklubbor inte är riktigt lika goda som färska sådana. Det kan ni tänka på nästa gång ni står inför valet att äta en två år gammal dumleklubba. Kanske lika bra att ni skriver ner det i era kalendrar eller dylikt, så att ni verkligen kommer ihåg det. Eller?

Pengar på fredag.

Nu ska här banne mig bli ordning på torpet!

Bingolotto.

Igår började det nya, reklamfria bingolottot. Jag tittade inte på det och hade egentligen inte haft några planer på att göra det heller förrän jag för några dagar sen fick ett brev från folkspel. Företag som skickar ut adresserad reklam är väl bara föööör smarta, eller hur? I brevet stod det något i stil med: GRATTIS, DU FÅR TVÅ BINGOLOTTER TILL PREMIÄREN DEN 14/8! Och jag tänkte väl: jaha... gratis alltså? Vad trevligt. Sen bestämde jag mig för att hämta ut dem, eftersom jag ju inte hade något att förlora på det men det var DÅ jag upptäckte den lilla haken. Då biljetterna hämtas ut blir du automatiskt prenumerant och får bingolotterna direkt hem i din brevlåda. OH HAPPY DAY! Eller? Vem vill INTE spela bingolotto varenda jäkla söndag i gud vet hur många veckor fram över. BINGOLOTTO OCH FOLKSPEL, man lurar inte en människa att hon ska få något gratis när det endast är några dagar kvar till hennes födelsedag. Janne Bylund, jag hoppas du kör Bingolotto i graven en gång för alla!

Förändringens vindar...

Jag bestämde mig för att starta en ny blogg, med ett nytt namn och på en ny plats. Kanske är det vad som behövs för att motivera mig att skriva. Jag gillar ju att blogga alltså, så nu ska jag skärpa mig! Den gamla askmeiwontsayno-bloggen is no more, bara så att ni vet!