Jag fixade det! Mitt livs första spinningpass. Men jag måste säga att det kändes som om jag hade tagit mig vatten över huvudet när klockan ringde i morse. Meeeeeen. Jag fixade det och jag vilade inte en enda gång och uppnådde således disktraseeffekten, utan att vare sig svimma eller kräkas. Braaa! Nu känner jag mig stolt över mig själv!
Jag har förresten funderat på det där med att känna sig nöjd med vad man presterat och med den man är. Jag är en sån person som gärna vill vara bäst på det jag tar mig för. Det är konstigt, för innerst inne vet jag att det är omöjligt men så länge jag kan hitta någon annan som är bättre (bland vänner och bekanta, eller familj och släkt) känner jag mig dålig. Många gånger har jag känslan av att jag är dålig på precis allt och det är ganska ansträngande att gå omkring och tänka så. Och dessutom...hur kan jag påstå att jag är dålig på allt när jag lyckats med så mycket? Vore jag så dålig som jag många gånger intalar mig kunde jag väl knappast ens ha flyttat hemifrån och än mindre vara inne på sista året på min utbildning. Herregud. Jag tävlar inte mot någon annan än mig själv! Sen är det självklart tråkigt när man själv tycker att man är lite bra på något, att aldrig få höra det från någon annan men egentligen är det väl precis detta bekräftelsebehov man behöver göra sig av med. Om jag nu har kommit till insikten att jag inte är dålig på allt, då måste det ju också finnas saker jag är hyfsat bra på. Heja mig!
I år ska jag försöka vara snällare. Framförallt mot mig själv, men också mot mina nära och kära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar