måndag 2 juli 2012
Fotrally.
Imorse läste jag tidningen vid frukosten, för en gångs skull...brukar alltid vara alldeles för stressad för att sitta ner och äta i lugn och ro. Jaja. Vad fick jag läsa om? FOTRALLY! Det är alltså en tävling som går ut på att alla deltagare ska gå och gå och gå tills de stupar av trötthet. Kände spontant att det lät som en sport för mig, ända tills jag läste att vinnaren hade gått i 50 och en halv timme, eller liknande. Det vore väl kanske inte det ultimata för mig, som i ett tidigare inlägg deklarerade att jag måste ha sju timmars sömn per natt. Skulle antagligen avlida på kuppen. Men fatta....50 och en halv timme...att GÅ i 50 och en halv timme. Då är man tamejtusan målmedveten! Jajajaja. Över och ut för idag.
söndag 1 juli 2012
Allmänt kaos.
Kan berätta att Ringstad fortsätter att leverera, blev för ett ögonblick orolig att jag hade inbillat mig alltsammans. Kommer kanske aldrig mer köpa jordgubbar från någon annan (eller i alla fall högst motvilligt), dessutom plockade killen i jordgubbsståndet fram mer jordgubbar när jag fick beslutsångest OCH önskade mig en trevlig dag. Sånt som smäller högt liksom. Önskade självklart honom detsamma.
Här hemma har vi nu levt i vad jag skulle vilja kalla för ett kreativt kaos en längre tid. Problemet är bara att ordet kreativt inte alls har något med detta att göra, kvarstår alltså ett kaos. För den som inte visste om det kan även den lugnaste och mest kontrollerade människa (något jag ofta inbillar mig att jag är) bli oerhört stressad av att leva i ett kaos. Ett stökigt inferno. Hur råder man bot på det? Jo, genom att bjuda hem någon och på så sätt tvingas panikstäda. Det finns också andra fördelar med att bjuda hem någon (förutom de uppenbara, såsom att man får sällskap och en möjlighet att utbyta tankar). En sådan fördel är att jag helt plötsligt tycker att det är ett nöje att ställa mig och diska DIREKT efter middagen. Hur ofta händer det när jag är ensam liksom? Poängen är i alla fall att jag nu icke längre lever i ett kaos. Eller ja, okej, lite kaosartat är det väl fortfarande, två månaders stök får man inte riktigt undan på en timme. Jag har dock något att skylla stöket på, nu när jag tänker efter. Det hela började när det hittades fukt i vår garderob. Skadan är nu återställd men hemmet har ändå inte riktigt återhämtat sig.
Vad mer? Om ni får för er att göra hemmagjord peeling på olja och socker (en dröm för känslig hud som min, har ju både acne, torr hud och flammighet), spara för i jösse namn inte härligheten i en gammal glasburk som en gång varit fylld med tacosås. Jag kan lova att halva den sköna feelingen av att pyssla om sitt fejs försvinner när det känns som om man gnider in sig med tacosås. Min nya plan är därför att spara min peeling i en burk där det varit jordgubbssylt. Fick jag välja mellan att smeta in ansiktet med tacosås eller jordgubbssylt skulle jag ju definitivt välja det senare...speciellt om sylten var gjord på ringstadgubbar.
Här hemma har vi nu levt i vad jag skulle vilja kalla för ett kreativt kaos en längre tid. Problemet är bara att ordet kreativt inte alls har något med detta att göra, kvarstår alltså ett kaos. För den som inte visste om det kan även den lugnaste och mest kontrollerade människa (något jag ofta inbillar mig att jag är) bli oerhört stressad av att leva i ett kaos. Ett stökigt inferno. Hur råder man bot på det? Jo, genom att bjuda hem någon och på så sätt tvingas panikstäda. Det finns också andra fördelar med att bjuda hem någon (förutom de uppenbara, såsom att man får sällskap och en möjlighet att utbyta tankar). En sådan fördel är att jag helt plötsligt tycker att det är ett nöje att ställa mig och diska DIREKT efter middagen. Hur ofta händer det när jag är ensam liksom? Poängen är i alla fall att jag nu icke längre lever i ett kaos. Eller ja, okej, lite kaosartat är det väl fortfarande, två månaders stök får man inte riktigt undan på en timme. Jag har dock något att skylla stöket på, nu när jag tänker efter. Det hela började när det hittades fukt i vår garderob. Skadan är nu återställd men hemmet har ändå inte riktigt återhämtat sig.
Vad mer? Om ni får för er att göra hemmagjord peeling på olja och socker (en dröm för känslig hud som min, har ju både acne, torr hud och flammighet), spara för i jösse namn inte härligheten i en gammal glasburk som en gång varit fylld med tacosås. Jag kan lova att halva den sköna feelingen av att pyssla om sitt fejs försvinner när det känns som om man gnider in sig med tacosås. Min nya plan är därför att spara min peeling i en burk där det varit jordgubbssylt. Fick jag välja mellan att smeta in ansiktet med tacosås eller jordgubbssylt skulle jag ju definitivt välja det senare...speciellt om sylten var gjord på ringstadgubbar.
lördag 30 juni 2012
Höjdpunkter och insikter.
Jag sitter och funderar på vad jag ska blogga om och kom alldeles nyss fram till att jag skulle kunna uppdatera om veckans höjdpunkter. Om det nu har varit några sådana? Jag får helt enkelt kalla det för veckans höjdpunkter/insikter. Tror jag.
1. Det slutade äntligen regna igen och jag bestämde mig för att ställa till med picknick med allt som hör därtill. Alltså; champagne (eller ja, mousserande då...dah), jordgubbar, wraps och en mysig filt på mitt och K:s sommarställe som råkar vara en liten höjd nära där vi bor. En mysig, liten och lagom enslig höjd. Där låg vi och åt jordgubbar och smuttade mousserande medan solen fullkomligt gassade trots att det redan hunnit bli kväll. K spotifyade fram lite fin sommarmusik och sen bara njöt vi i några timmar innan vi gick hem och såg på fotboll (läs: jag filade och målade naglarna, K såg på fotboll).
2. Punkt nummer två på listan är en insikt. En insikt som jag kanske egentligen borde hålla käften om men samtidigt tänker jag att jag antagligen inte är den första som insett detta. Jag säger: ska ni köpa jordgubbar, köp dem från Ringstad gård! Jag brukar alltså varje sommar gå omkring och muttra om hur överskattat det är med jordgubbar eftersom de alltid luktar och ser mycket godare ut än vad de faktiskt är. Oftast är de bara sura liksom. Ja...tills jag för ett par veckor sen köpte obesprutade jordgubbar från Ringstad gård. De smakade sådär som man alltid föreställer sig att jordgubbarna ska smaka innan man fått årets första, obehagligt sura överraskning i munnen. GO RINGSTAD!
3. På väg hem från jobbet häromdagen var jag så trött att jag höll på att somna på cykeln. Då är man trött, tror jag. Dock hände något som fick mig att kvickna till rätt snabbt. När jag nästan var hemma och cruisade mellan radhusen mötte jag ett par duvor. Och ja, det händer väl ofta att man möter ett par duvor i stan, säger ni då. Jovisst. Det må så vara. MEN. Dessa duvor var något alldeles extra. Jag skojar inte ett dugg när jag säger att de flög rakt mot mitt huvud utan att väja, istället var det JAG som fick ducka. Det bästa med det hela var att en förbipasserande barnfamilj upplät ett förvånat (och säkerligen imponerat) "åååååh", ungefär som det sus som uppstår då en akrobat gör ett dödshopp eller så. Kan således numera titulera mig cirkusartist. Känns helt okej.
4. Ytterligare en insikt. Man vet att man inte är tonåring längre när man inte pallar att endast sova fyra timmar en natt. Observera att det endast gäller en natt. Natten till idag. Jag ska beskriva vad som hände... Jag satt alltså uppe för att konversera med en vän som verkade vara i stort behov av någon att prata med. Sen blev klockan plötsligt tre och jag insåg att mitt jobbpass skulle dra igång om fem timmar. Jaha. No drama. När jag väl gick och la mig var jag stenpigg (är en sten pigg?) och försökte konversera med K som var dödens trött. Sen måste jag ha somnat. En timme senare vaknade jag av regnet som inte var nådigt. Genast började jag oroa mig över hur jag skulle ta itu med min blöta cykelsadel (cykeln stod naturligtvis inte ens utomhus...hallå?!)och trots att jag stirrade på klockan och såg att den visade fyra fick jag för mig att det var dags att gå upp. Somnade dock om och drömde söta drömmar om snoozande. När jag väl gick upp var klockan egentligen liiiiite för mycket. Hur som helst. Insikten: jag är inte tonåring längre. När jag var tonåring sov jag väl typ aldrig mer än fem timmar per natt. Nu dör jag lite smått om jag inte får sju timmar per natt. Men vilket sömnproblem kan inte lösas genom lite hederlig mitt på dagen-sömn? Älskar mitt på dagen-sömn!
Skiter i det här nu, om någon orkar läsa kan ni få ett diplom, handmålat. Av mig. Förvänta er stordåd.
1. Det slutade äntligen regna igen och jag bestämde mig för att ställa till med picknick med allt som hör därtill. Alltså; champagne (eller ja, mousserande då...dah), jordgubbar, wraps och en mysig filt på mitt och K:s sommarställe som råkar vara en liten höjd nära där vi bor. En mysig, liten och lagom enslig höjd. Där låg vi och åt jordgubbar och smuttade mousserande medan solen fullkomligt gassade trots att det redan hunnit bli kväll. K spotifyade fram lite fin sommarmusik och sen bara njöt vi i några timmar innan vi gick hem och såg på fotboll (läs: jag filade och målade naglarna, K såg på fotboll).
2. Punkt nummer två på listan är en insikt. En insikt som jag kanske egentligen borde hålla käften om men samtidigt tänker jag att jag antagligen inte är den första som insett detta. Jag säger: ska ni köpa jordgubbar, köp dem från Ringstad gård! Jag brukar alltså varje sommar gå omkring och muttra om hur överskattat det är med jordgubbar eftersom de alltid luktar och ser mycket godare ut än vad de faktiskt är. Oftast är de bara sura liksom. Ja...tills jag för ett par veckor sen köpte obesprutade jordgubbar från Ringstad gård. De smakade sådär som man alltid föreställer sig att jordgubbarna ska smaka innan man fått årets första, obehagligt sura överraskning i munnen. GO RINGSTAD!
3. På väg hem från jobbet häromdagen var jag så trött att jag höll på att somna på cykeln. Då är man trött, tror jag. Dock hände något som fick mig att kvickna till rätt snabbt. När jag nästan var hemma och cruisade mellan radhusen mötte jag ett par duvor. Och ja, det händer väl ofta att man möter ett par duvor i stan, säger ni då. Jovisst. Det må så vara. MEN. Dessa duvor var något alldeles extra. Jag skojar inte ett dugg när jag säger att de flög rakt mot mitt huvud utan att väja, istället var det JAG som fick ducka. Det bästa med det hela var att en förbipasserande barnfamilj upplät ett förvånat (och säkerligen imponerat) "åååååh", ungefär som det sus som uppstår då en akrobat gör ett dödshopp eller så. Kan således numera titulera mig cirkusartist. Känns helt okej.
4. Ytterligare en insikt. Man vet att man inte är tonåring längre när man inte pallar att endast sova fyra timmar en natt. Observera att det endast gäller en natt. Natten till idag. Jag ska beskriva vad som hände... Jag satt alltså uppe för att konversera med en vän som verkade vara i stort behov av någon att prata med. Sen blev klockan plötsligt tre och jag insåg att mitt jobbpass skulle dra igång om fem timmar. Jaha. No drama. När jag väl gick och la mig var jag stenpigg (är en sten pigg?) och försökte konversera med K som var dödens trött. Sen måste jag ha somnat. En timme senare vaknade jag av regnet som inte var nådigt. Genast började jag oroa mig över hur jag skulle ta itu med min blöta cykelsadel (cykeln stod naturligtvis inte ens utomhus...hallå?!)och trots att jag stirrade på klockan och såg att den visade fyra fick jag för mig att det var dags att gå upp. Somnade dock om och drömde söta drömmar om snoozande. När jag väl gick upp var klockan egentligen liiiiite för mycket. Hur som helst. Insikten: jag är inte tonåring längre. När jag var tonåring sov jag väl typ aldrig mer än fem timmar per natt. Nu dör jag lite smått om jag inte får sju timmar per natt. Men vilket sömnproblem kan inte lösas genom lite hederlig mitt på dagen-sömn? Älskar mitt på dagen-sömn!
Skiter i det här nu, om någon orkar läsa kan ni få ett diplom, handmålat. Av mig. Förvänta er stordåd.
Senaste nytt...
Nu var det för sjutton gubbar en hel evighet sen jag ville meddela omvärlden något mer eller mindre ovettigt. Jag är ledsen för det. Inte för att det inte har hänt saker värda att förtälja men mer för att jag har varit så oinspirerad. Jag är nygift, det är fint! För övrigt känner jag mig lite som mitt tonårsjag, på gott och ont. Jobbet går som smort och jag har äntligen valt ämnesområde för min jädra kandidatuppsats som ska skrivas till hösten. Så är det med det. Vi hörs inom en mycket snar framtid, hoppas jag.
söndag 27 maj 2012
Hypokondrikern i mig.
När man i flera månader har gått omkring och trott att man är döende är det rätt skönt att få veta att man bara lider av ett magmunsbråck. Och till alla som inte vågar göra gastroskopi, gört bara! Det är inte så farligt och det man får ut av det gör det totalt värt obehaget!
torsdag 19 april 2012
En helg i Rom, del 1.
Tänkte att jag efter en lång bloggtorka kunde berätta lite om min resa till Rom. Det blir väl bra?
Utresan var i fredags, alltså fredagen den trettonde vilket är lagom skrämmande för en redan flygrädd individ. Av någon anledning kändes det dessutom extra skrämmande att det var Ryan air som skulle flyga oss, kanske på grund av de låga biljettpriserna. Eftersom jag skriver detta nu kan dock den smarte läsaren dra slutsatsen att jag lever (vilket i och för sig inte helt och hållet utesluter att vi störtade men det gjorde vi alltså inte). Vi anlände tidigt till Rom och installerade oss i den lägenhet som vår grupp på sex personer hade hyrt. Den var fin om än något kylig men det vande jag mig snabbt vid, jag brukar ju annars gnälla om hur varmt det är i vår lägenhet så det var fin omväxling.
Under vår första dag besökte vi Vatikanen (Påven sov, misstänker jag eftersom han inte kom ut för att hälsa mig välkommen). Vi gick en låååång och fruktansvärt trång runda för att komma till Sixtinska kapellet (anledningen till trängseln var att vi, tro det eller ej, inte var ensamma om att vilja ta oss en titt på det fantastiska taket) och jag hann under denna tid tro att ungefär fem ställen faktiskt var självaste kapellet. När jag väl kom fram insåg jag dock att jag haft fel. Det var STORT! Jag förundrades väldigt över vakterna som turades om med att väsa fram ett schhhhhssssss!!!! var tredje minut. Mycket intressant arbete, kan jag tänka mig.
På kvällen åt vi middag på en liten restaurang där vi fick köa för att komma in och bli placerade vid ett trångt bord där bestick med plastskaft och små, små vattenglas stod utställda och ölen trängdes i samma kyl som diverse tårtor. Jag åt kanin och det kan jag säga var en smakupplevelse som hette duga (kanske främst på grund av tillagningsmetoden)! Vi skålade i husets rödvin i våra små glas och förundrades över det höga tempot. När vi bad om notan kom servitrisen (som liknade en något sliten Scarlett Johanson) med en penna och räknade ut den på bordsduken (som var gjord av papper), väldigt charmigt. Vi kom billigt undan, det var jättegott och jättemysigt! För mig kom det att bli den bästa upplevelsen under hela resan!
Fortsättning följer.... (eftersom jag inser att det annars kommer bli så förbannat långt att ingen orkar läsa, kanske kan ni förvänta er en och annan bild under morgondagen).
Utresan var i fredags, alltså fredagen den trettonde vilket är lagom skrämmande för en redan flygrädd individ. Av någon anledning kändes det dessutom extra skrämmande att det var Ryan air som skulle flyga oss, kanske på grund av de låga biljettpriserna. Eftersom jag skriver detta nu kan dock den smarte läsaren dra slutsatsen att jag lever (vilket i och för sig inte helt och hållet utesluter att vi störtade men det gjorde vi alltså inte). Vi anlände tidigt till Rom och installerade oss i den lägenhet som vår grupp på sex personer hade hyrt. Den var fin om än något kylig men det vande jag mig snabbt vid, jag brukar ju annars gnälla om hur varmt det är i vår lägenhet så det var fin omväxling.
Under vår första dag besökte vi Vatikanen (Påven sov, misstänker jag eftersom han inte kom ut för att hälsa mig välkommen). Vi gick en låååång och fruktansvärt trång runda för att komma till Sixtinska kapellet (anledningen till trängseln var att vi, tro det eller ej, inte var ensamma om att vilja ta oss en titt på det fantastiska taket) och jag hann under denna tid tro att ungefär fem ställen faktiskt var självaste kapellet. När jag väl kom fram insåg jag dock att jag haft fel. Det var STORT! Jag förundrades väldigt över vakterna som turades om med att väsa fram ett schhhhhssssss!!!! var tredje minut. Mycket intressant arbete, kan jag tänka mig.
På kvällen åt vi middag på en liten restaurang där vi fick köa för att komma in och bli placerade vid ett trångt bord där bestick med plastskaft och små, små vattenglas stod utställda och ölen trängdes i samma kyl som diverse tårtor. Jag åt kanin och det kan jag säga var en smakupplevelse som hette duga (kanske främst på grund av tillagningsmetoden)! Vi skålade i husets rödvin i våra små glas och förundrades över det höga tempot. När vi bad om notan kom servitrisen (som liknade en något sliten Scarlett Johanson) med en penna och räknade ut den på bordsduken (som var gjord av papper), väldigt charmigt. Vi kom billigt undan, det var jättegott och jättemysigt! För mig kom det att bli den bästa upplevelsen under hela resan!
Fortsättning följer.... (eftersom jag inser att det annars kommer bli så förbannat långt att ingen orkar läsa, kanske kan ni förvänta er en och annan bild under morgondagen).
fredag 6 april 2012
Kyckling in the making.
Long time no see...
Jag håller just nu på med ett nytt hårexperiment. Var hos frissan i förrgår och bestämde mig för att jag inte orkade med min gamla frisyr längre, så nu är jag innehavare av något mer lättskött, tror jag. Vet dock inte om jag tycker att det är lika snyggt. Det är hursomhelst inte det som är mitt hårexperiment. Nej nej. Jag har köpt en ny slags blekning från Schwartzkopf och den här gången utlovar de platinablont hår, tack vare någon ny superformula och någon slags efterbehandlande inpackning. Egentligen tror jag ju inte skit på det där men eftersom det är påsk och allt tänker jag att det inte kan skada att vara knallgul i huvet ett par dagar, eller? Har ni tur slänger jag upp lite före- och efterbilder när experimentet är fullbordat, om sisådär trekvart.
Jag håller just nu på med ett nytt hårexperiment. Var hos frissan i förrgår och bestämde mig för att jag inte orkade med min gamla frisyr längre, så nu är jag innehavare av något mer lättskött, tror jag. Vet dock inte om jag tycker att det är lika snyggt. Det är hursomhelst inte det som är mitt hårexperiment. Nej nej. Jag har köpt en ny slags blekning från Schwartzkopf och den här gången utlovar de platinablont hår, tack vare någon ny superformula och någon slags efterbehandlande inpackning. Egentligen tror jag ju inte skit på det där men eftersom det är påsk och allt tänker jag att det inte kan skada att vara knallgul i huvet ett par dagar, eller? Har ni tur slänger jag upp lite före- och efterbilder när experimentet är fullbordat, om sisådär trekvart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)