Tröttheten.

Urk. Måndag morgon. Har försökt peppa mig själv med att jag får vara ledig redan imorgon men av någon outgrundlig anledning funkar det inte. Kan det möjligtvis bero på att jag har tio timmars arbete framför mig? Nåväl... Wish me luck... Eller så.

Förändringens vindar...

Jag, Sveriges snålaste människa har nu skaffat en såndär smart telefon och nu testar jag om den är bloggduglig. Jag trort! Testar en bild också då, när jag ändå är i farten!

Fotrally.

Imorse läste jag tidningen vid frukosten, för en gångs skull...brukar alltid vara alldeles för stressad för att sitta ner och äta i lugn och ro. Jaja. Vad fick jag läsa om? FOTRALLY! Det är alltså en tävling som går ut på att alla deltagare ska gå och gå och gå tills de stupar av trötthet. Kände spontant att det lät som en sport för mig, ända tills jag läste att vinnaren hade gått i 50 och en halv timme, eller liknande. Det vore väl kanske inte det ultimata för mig, som i ett tidigare inlägg deklarerade att jag måste ha sju timmars sömn per natt. Skulle antagligen avlida på kuppen. Men fatta....50 och en halv timme...att GÅ i 50 och en halv timme. Då är man tamejtusan målmedveten! Jajajaja. Över och ut för idag.

Allmänt kaos.

Kan berätta att Ringstad fortsätter att leverera, blev för ett ögonblick orolig att jag hade inbillat mig alltsammans. Kommer kanske aldrig mer köpa jordgubbar från någon annan (eller i alla fall högst motvilligt), dessutom plockade killen i jordgubbsståndet fram mer jordgubbar när jag fick beslutsångest OCH önskade mig en trevlig dag. Sånt som smäller högt liksom. Önskade självklart honom detsamma.

Här hemma har vi nu levt i vad jag skulle vilja kalla för ett kreativt kaos en längre tid. Problemet är bara att ordet kreativt inte alls har något med detta att göra, kvarstår alltså ett kaos. För den som inte visste om det kan även den lugnaste och mest kontrollerade människa (något jag ofta inbillar mig att jag är) bli oerhört stressad av att leva i ett kaos. Ett stökigt inferno. Hur råder man bot på det? Jo, genom att bjuda hem någon och på så sätt tvingas panikstäda. Det finns också andra fördelar med att bjuda hem någon (förutom de uppenbara, såsom att man får sällskap och en möjlighet att utbyta tankar). En sådan fördel är att jag helt plötsligt tycker att det är ett nöje att ställa mig och diska DIREKT efter middagen. Hur ofta händer det när jag är ensam liksom? Poängen är i alla fall att jag nu icke längre lever i ett kaos. Eller ja, okej, lite kaosartat är det väl fortfarande, två månaders stök får man inte riktigt undan på en timme. Jag har dock något att skylla stöket på, nu när jag tänker efter. Det hela började när det hittades fukt i vår garderob. Skadan är nu återställd men hemmet har ändå inte riktigt återhämtat sig.

Vad mer? Om ni får för er att göra hemmagjord peeling på olja och socker (en dröm för känslig hud som min, har ju både acne, torr hud och flammighet), spara för i jösse namn inte härligheten i en gammal glasburk som en gång varit fylld med tacosås. Jag kan lova att halva den sköna feelingen av att pyssla om sitt fejs försvinner när det känns som om man gnider in sig med tacosås. Min nya plan är därför att spara min peeling i en burk där det varit jordgubbssylt. Fick jag välja mellan att smeta in ansiktet med tacosås eller jordgubbssylt skulle jag ju definitivt välja det senare...speciellt om sylten var gjord på ringstadgubbar.

Höjdpunkter och insikter.

Jag sitter och funderar på vad jag ska blogga om och kom alldeles nyss fram till att jag skulle kunna uppdatera om veckans höjdpunkter. Om det nu har varit några sådana? Jag får helt enkelt kalla det för veckans höjdpunkter/insikter. Tror jag.

1. Det slutade äntligen regna igen och jag bestämde mig för att ställa till med picknick med allt som hör därtill. Alltså; champagne (eller ja, mousserande då...dah), jordgubbar, wraps och en mysig filt på mitt och K:s sommarställe som råkar vara en liten höjd nära där vi bor. En mysig, liten och lagom enslig höjd. Där låg vi och åt jordgubbar och smuttade mousserande medan solen fullkomligt gassade trots att det redan hunnit bli kväll. K spotifyade fram lite fin sommarmusik och sen bara njöt vi i några timmar innan vi gick hem och såg på fotboll (läs: jag filade och målade naglarna, K såg på fotboll).

2. Punkt nummer två på listan är en insikt. En insikt som jag kanske egentligen borde hålla käften om men samtidigt tänker jag att jag antagligen inte är den första som insett detta. Jag säger: ska ni köpa jordgubbar, köp dem från Ringstad gård! Jag brukar alltså varje sommar gå omkring och muttra om hur överskattat det är med jordgubbar eftersom de alltid luktar och ser mycket godare ut än vad de faktiskt är. Oftast är de bara sura liksom. Ja...tills jag för ett par veckor sen köpte obesprutade jordgubbar från Ringstad gård. De smakade sådär som man alltid föreställer sig att jordgubbarna ska smaka innan man fått årets första, obehagligt sura överraskning i munnen. GO RINGSTAD!

3. På väg hem från jobbet häromdagen var jag så trött att jag höll på att somna på cykeln. Då är man trött, tror jag. Dock hände något som fick mig att kvickna till rätt snabbt. När jag nästan var hemma och cruisade mellan radhusen mötte jag ett par duvor. Och ja, det händer väl ofta att man möter ett par duvor i stan, säger ni då. Jovisst. Det må så vara. MEN. Dessa duvor var något alldeles extra. Jag skojar inte ett dugg när jag säger att de flög rakt mot mitt huvud utan att väja, istället var det JAG som fick ducka. Det bästa med det hela var att en förbipasserande barnfamilj upplät ett förvånat (och säkerligen imponerat) "åååååh", ungefär som det sus som uppstår då en akrobat gör ett dödshopp eller så. Kan således numera titulera mig cirkusartist. Känns helt okej.

4. Ytterligare en insikt. Man vet att man inte är tonåring längre när man inte pallar att endast sova fyra timmar en natt. Observera att det endast gäller en natt. Natten till idag. Jag ska beskriva vad som hände... Jag satt alltså uppe för att konversera med en vän som verkade vara i stort behov av någon att prata med. Sen blev klockan plötsligt tre och jag insåg att mitt jobbpass skulle dra igång om fem timmar. Jaha. No drama. När jag väl gick och la mig var jag stenpigg (är en sten pigg?) och försökte konversera med K som var dödens trött. Sen måste jag ha somnat. En timme senare vaknade jag av regnet som inte var nådigt. Genast började jag oroa mig över hur jag skulle ta itu med min blöta cykelsadel (cykeln stod naturligtvis inte ens utomhus...hallå?!)och trots att jag stirrade på klockan och såg att den visade fyra fick jag för mig att det var dags att gå upp. Somnade dock om och drömde söta drömmar om snoozande. När jag väl gick upp var klockan egentligen liiiiite för mycket. Hur som helst. Insikten: jag är inte tonåring längre. När jag var tonåring sov jag väl typ aldrig mer än fem timmar per natt. Nu dör jag lite smått om jag inte får sju timmar per natt. Men vilket sömnproblem kan inte lösas genom lite hederlig mitt på dagen-sömn? Älskar mitt på dagen-sömn!

Skiter i det här nu, om någon orkar läsa kan ni få ett diplom, handmålat. Av mig. Förvänta er stordåd.

Senaste nytt...

Nu var det för sjutton gubbar en hel evighet sen jag ville meddela omvärlden något mer eller mindre ovettigt. Jag är ledsen för det. Inte för att det inte har hänt saker värda att förtälja men mer för att jag har varit så oinspirerad. Jag är nygift, det är fint! För övrigt känner jag mig lite som mitt tonårsjag, på gott och ont. Jobbet går som smort och jag har äntligen valt ämnesområde för min jädra kandidatuppsats som ska skrivas till hösten. Så är det med det. Vi hörs inom en mycket snar framtid, hoppas jag.

Hypokondrikern i mig.

När man i flera månader har gått omkring och trott att man är döende är det rätt skönt att få veta att man bara lider av ett magmunsbråck. Och till alla som inte vågar göra gastroskopi, gört bara! Det är inte så farligt och det man får ut av det gör det totalt värt obehaget!