Dagens höjdpunkter:
1. Att åka ensam på bussen. Det får en att känna sig viktig och speciell. Kan tänka mig att det är ungefär samma känsla som att åka limousin, om än lite skitigare och råare. Detta med att åka ensam på bussen medför också att busschauffören helt plötsligt börjar agera som en äkta privatchaufför, vilket innebär att han släpper av en mittemellan två hållplatser, bara för att han kan. Det där med att en busschaufför är en man med glatt humör stämmer sannerligen men bara om det är en som rör sig inom landsortstrafiken. Den busschaufför som kör stadsrundan är snarare en man med opålitligt humör (säkert med all rätt).
2. Gamlingarna i trappuppgången som tycker synd om mig för att jag måste släpa min cykel upp och ned i hissen och ber mig vara rädd om mig. Gamlingar, ytterligare en orsak till medlidande är att jag just nu har stora, bruna vattenpölar på lägenhetsgolvet som en direkt påföljd av detta med cykelbestyren.
3. Att vakna och känna sig helt okej med att det är dags att stiga upp, trots att klockan bara är sex på morgonen. Idag kommer jag dessutom inte hinna med någon power nap, kommer således sova som ett litet barn.
Dagens aber:
1. Travade in på östgötatrafikens kundcenter i hopp om att få lite härlig service. Servicen uteblir och jag finner istället mig själv servandes en alkisgubbe med fem spänn ur egen krokodilskinnsplånbok (oäkta naturligtvis). Hallå?! Östgötatrafiken!? Står det på dörren att ni har öppet fram till 20.00 borde det också lämpligen finnas någon innanför disken...gärna en glad och hjälpsam någon, om det inte är för mycket begärt.
2. Egentligen inte dagens, utan evinnerlighetens... Folk som inte kan skilja på orden varav och varpå. Ett exempel: "Jag hade jobbat i nio timmar i sträck utan rast, varav jag blev jättetrött och somnade." Hallå?! It makes no sense!! Tycker man ser liknande meningar överallt numera. Men så är väl också facebook felstavningarnas/syftningsfelens mecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar